4 juli 2012

Födelsedagslunch.

För er som inte vet så fyllde jag år förra lördagen. Att fylla år är nästan det roligaste jag vet, men tyvärr så var jag ganska deppig hela födelsedagen. Kändes inte bra. Tur att man kan sprida ut firandet lite granna. Till exempel så åt jag födelsedagslunch med min farmor fyra dagar efter att jag fyllt år.

Här är min farmor. Vi möttes upp utanför mitt jobb, blev nekade bord på första restaurangen eftersom vi inte bokat bord (tji fick vi) men fick som tur var slå oss ned på Tures som ligger i Sturegallerian.

Det kanske inte syns, och kanske inte ens de som ser mig varje dag ser det, men jag tycker att jag är läskigt lik farmor till utseendet. Jag är stolt över att ha en farmor som är över åttio men klär sig som om hon vore decennier yngre för att hon tycker det är kul och viktigt och hon känner sig fin då.


 Jag beställde in nån sorts asiatiskt inspirerad rätt med rå fisk av något slag inlindad i rispapper. Alltså, det var så gott. Moffade i mig allt på alldeles för kort tid.

 Farmor tog råbiff. Tror att det heter så va? Hon sa att det var gott det också, men att hon nog hade velat prova min rätt om hon var lite modigare.


Något som gnager ganska ofta ändå på mitt samvete är det här med att höra av mig till farmor. Hon bor ett stenkast från mitt jobb, svarar allt som oftast när jag ringer och bangar inte om man vill hitta på något med henne "förutom på tisdagar, för då har jag bridge". Hon är Sveriges piggaste åttioåring-nånting och vill höra om diverse fyllor och flörtar.

Men jag tar mig inte tid att hålla kontakten med den här coola damen och samtidigt som jag försöker dra ner kraven på mig själv att "jag måste ringa henne" så letar jag efter tio minuter att slå en en signal. En hittills omöjlig ekvation som ibland slår över åt det ena eller andra hållet, på gott och ont.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Pepp att du kommenterar! // Thank you for your comment!